Det var en omvälvande sommar. Jag och min vän Stina fick stipendium och läste norska under en månad i Oslo. Jag gick på bröllop i Jämtland och träffade Tapani som jag året efter fick barn med. Och jag var med och gjorde nattkabaré på Strömparterren – bokstavligen mitt i stan. Tillsammans med Lena Lundholm, Helene Ohlsson, Hans Lannerstedt, Michael Vinsa och Bengt Mührer fick vi ihop en märklig liten föreställning om kärlek. Åtminstone tror jag att det var vad det handlade om, men jag är inte alls säker. Några av de mest surrealistiska kabaretnummer jag sett ackompanjerades av mina ylande countrypastischer (det var en Nashvilleperiod). Det var tider, det.