Marina är dramatiker, men mest håller hon på med dansteater och performance. Hon deltar sällan själv, och det beror dels på att hennes fridansteknik suger efter år av förfall, dels på att hon är feg.
Det har inte alltid varit så. En gång var hon en scenpersonlighet som inte drog sig för att spela med i sin egen pjäs, som var en musikal, och på den tiden kunde hon sjunga offentligt. Hon kan fortfarande sjunga, men hon gör det bara i hemmet, och inte ens där numera eftersom hon tror att den som monterade upp det nya badrumsskåpet även installerade någon typ av bevakningskamera på ett eller flera ställen i hennes hem. Och hon är inte längre tillräckligt exhibitionistisk för att tycka att det är en bra sak.
Hon var magdansös en gång. Många tycker att det var det mest konventionella jobb hon haft.
Hon samarbetar med några av de bästa i branschen. Och får en del utrymme för att berätta historier ur sitt liv. Men de bästa i branschen tar bort ganska mycket. För att det saknar verklighetsförankring. På fel sätt. Här har Marina hittat ett utrymme där de bästa i branschen saknar den möjligheten. Och Marina är tillräckligt passive aggressive för att tycka att det är en bra sak.