Book handler

I går köpte jag mina böcker. Jag gjorde ganska stor affär av det här, genom att prata om det i var och varannan mening och avböja förslag om besök på utställningar och hos vänner. Jag betedde mig som om det här var något rituellt.

Och det kanske det var. Jag har köpt böcker och gett bort, men det var länge sen jag köpte nånting till mig själv. Jag har fått böcker dock. En blev jag mycket glad för – Sophie Calle, ”Take care of yourself”. Men den är ett så imponerande projekt att den nästan är FÖR intressant. Jag tittar på den och tänker att det där är ett fantastiskt verk. Men jag öppnar inte boken. Jag bara fortsätter att titta på den.

För den som inte är bekant med verket kan jag berätta att grunden är att en partner gjorde slut med Sophie Calle i ett mejl. Mejlet slutar med orden ”Take care of yourself.” Vilket hon gör genom att låta 107 kvinnor tolka brevet utifrån sina yrken eller färdigheter. Jag tycker att det är genialt. Det är en genial bok. Jag borde titta i den varje dag och inspireras. Men jag bläddrar bara fyra-fem sidor och sen känner jag en förlamande förundran. Och stänger boken och tänker att jag bara ska koka till exempel två ägg. Eller deklarera.

Den där boken skulle kunna varit med i filmen Prosperos böcker av Peter Greenaway – ett annat konstverk som fått mig att vilja göra vad som helst utom att fortsätta titta. Men jag älskade beskrivningen av de otroliga böckerna och sörjde över att de inte fanns på riktigt. Nu har jag en likvärdig i mitt hem. Och försöker undvika att den får syn på mig när jag går förbi och med sin tyngd påminna mig om hur lättviktig jag är.

Det är storslagenheten som ställer till det för mig. Jag försöker bli intim med en katedral. Det kanske är helt fel att försöka undvika den. Jag borde släpa runt den här hemma (som en väldigt smakfull fotboja) och ibland så läser jag lite, ibland pratar jag med den en stund, ibland använder jag den för som tillplattare av saker. Då kanske den blir som en inverterad sådan där pytteliten handduk som man lägger i vatten och så expanderar den. ”Take care of yourself” minskar och blir greppbar. Jag ger det en chans.