Jag får alltså reda på att jag omnämnts på nätet. Det kan ju vara både bra och dåligt. Eftersom jag är i en liten offentlighetssvacka just nu, så kanske jag är beredd att tänja på begreppet dåligt. Känslan av att man aldrig egentligen existerade som kreativ kraft i samhället är inte helt behaglig. Man vill inte ställa den uppfordrande frågan: ”Vet du vem jag är?” när man blir exempelvis förbigången av bartendrar, av rädsla för att de ska svara nej. (Eller mest kanske man fruktar att de ska svara: ”Självklart, du är ju här varje dag, och vi gillar verkligen dig på samma sätt som man gillar gamla katter.”)
Nu ville jag omedelbart veta var jag omnämnts och får veta att det är av ”nån Pamela Love”. OMG! Vet jag vem Pamela Love är? Det vill jag lova att jag gör. Pamela Love är smyckesdesigner från New York. Om någon hängiven läsare känner att en liten uppskattande gåva är på sin plats, så är ett smycke från Pamela Love mitt tips. Och nu hade hon nämnt lilla mig. På nätet! ”Marina Steinmo är i full gång igen”. Hon hade till och med lärt sig svenska. Jag var stum. På riktigt.
Fast kontexten var lite udda. Det verkade som om Pamela gått från att designa smycken till att sälja nån sorts Barbie-kopior. Och texten var svårtydd och mystisk. Ord som förekom var ”sexualbrott”, ”louis vuitton online” och ”ost”. Sexualbrott kändes ju dåligt, medan ost bara kan tolkas som nåt positivt. Det var som en rebus, en gåta. Och det mest förbryllande var att jag var igång igen.
Jag har valt att tolka detta som ett budskap från nån andevärld som engagerat sig i mig och mitt. Det är ju genialt att kommunicera genom spam. Om jungfru Maria kan visa sig i en ostmacka, så kan andevärlden absolut tala till mig genom Pamela Love Forum. Så jag tar det som en enorm inspiration att man åtminstone på den andra sidan vet vem jag är. Nu sitter jag här och bara väntar på att denna förutsägelse ska bli verklighet och jag bli i full gång. Det har inte hänt nåt än. Men så är det ju röd dag också.
Lämna ett svar